Idag är ingen bra dag. Inte nog med att jag har fruktansvärd mensvärk som jag i vanliga fall aldrig har, så råkade jag även spilla ut ett helt glas med vatten över tangentbordet, det har kommit fyra paket till jobbet som jag inte har en aning om vad innehållet heter och någon dum en har varken skrivit avsändare eller mottagare referens. Har kontaktat två bolag ang hårddisken och båda sa att de vill ta in den och se vad de kan göra. De låter faktiskt positiva. Men jag ska iaf inte sätta igång den igen. Deras ord: "Ofta när man har tappat hårddisken i golvet så blir det förskjutningar inuti hårddisken och det finns en risk att läshuvudena börjar toucha i datalagringsskivorna och skrapar sönder magnetskiktet som lagrar datan". Ringde även pappa som hade en datakontakt som skulle ta med den till ett annat företag. Han ska se vad han kan göra och fixa en offert på det hela på måndag. Det skulle nog bli billigare iaf, för på de andra ställerna kunde det kosta upp emot 12.000 (12.000!!! Va tusan???) beroende på skadan. Men de säger även att de inte är säkert att de går att återställa alla filer. Pappas datakille sa även att förut så fick man skicka de till Norge där de fixades för 24.000kr! Herre min gud! Känns som att mitt barn har dött. Som jag nämnde i första blogginlägget så är det min allra närmsta och privataste ägodel.
Dumma dumma dumma dag! Försöker hålla inne tårarna tills jag slutat jobbet, känns så tomt i hjärtat. Sen ska jag hem och slänga mig i sängen och gömma mig under täcket resten av kvällen. Jag som förut har storbölat över att jag råkat raderat en mapp med bilder. En ynka liten mapp! Kan inte ens föreställa mig hur jag kommer må ifall de säger att de inte kan rädda allt. Idag får jag vara ledsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar