KLANTarsle

Jag har gråtit floder denna morgon på jobbet, men just nu har det övergått i ett nervöst läskigt skratt. Jag är fortfarande i chock. Allt gick så fort, men jag ska försöka att återberätta morgonens frukstansvärda händelse för er.

Jag har krockat sönder hela min bil på det mest klantigaste sättet. Visst, sånt händer dagligen, men man tror ju aldrig att det ska hända en själv. Håll i hatten, här kommer det! Att jag ens berättar det här. Haha.

Har klarat hela körningen utan minsta fel hemifrån till jobbet och när jag svänger in på grusparkeringen så hittar jag en fin parkering, svänger upp bilen och råkar slinka med foten/tar fel på pedalen (vet inte, kommer inte ihåg) och råkar gasa järnet istället för att bromsa. Kommer ihåg att jag verkligen försöker hitta bromsen, men gör det när det redan är försent. (Haha. Kan inte sluta skratta!) Jag kör rakt in i ett staket och sedan i bilen som står framför. En strålkastarlampa i fram på bilen var det enda som tog skada och sen rullade den bakåt en meter. Jag kunde inte sluta tänka på hur mycket skäll jag skulle få av han vars bil jag körde in i. Har alltid varit rädd för att få skäll och hatar det mest av allt på hela jorden. Det är läskigt hur fort allt gick. Kommer knappt ihåg smällen, men det var en kraftig sådan. Ska ta en bild så ni får se på skrothög till bil man har just nu. Lampan på högersidan hänger ner sen är hela fram intryckt och motorhuvuden helt bucklig. Satt kvar ett tag i bilen och bara stirrade ut. Skämdes och ville sjunka genom jorden. Såg någon mig? Ja det satt en i bilen några meter bredvid. PINSAMT! Ville heller inte gå ut och se skadan. Förstod att den skulle vara STOR! Fick panik och ringde mamma på en gång. Tacka, typ, gud för att mamma, pappa och mobiltelefonen finns. Hon lyckades faktiskt lugna ner mig lite, så gick upp till jobbet, tog fram papper och penna och skrev ett brev som jag sen gick ner och la på bilen jag råkade köra in i. Har försökt ringa han som står som ägaren på bilen, men telefonnumret är inte aktivt. Grät säkert i två timmar imorse. Helt hysteriskt! Men nu har jag sånt läskigt skratt som jag inte kan stoppa. Brorsan och mamma kommer senare under dagen och tittar på bilen ifall något är trasigt eller ifall jag kan köra den. Sen skulle han buckla till den lite också. Hur det nu ska gå till. Tur att man har hela släkten som jobbar med bilar.

Vilken start på en HELVETES fredag! Haha. Akta er för mig säger jag bara!