Tydligen kan man inte lita på vad folk säger. En läxa som man får lära sig om och om igen. Det var inte alls bara ett word-dokument och en bild som inte gick att rädda. Mer än hälften av alla filer på hårddisken var borta. Så efter att pappa hjälpt mig att klaga så ska de ta en till titt på den. Fyfan vad besviken och ledsen jag blev när jag märkte att så mycket var borta. De hade ju gett mig värsta förhoppningarna. Trodde allt hade gått jättebra och att jag skulle få tillbaks allt. Men så var inte fallet. Har slutat hoppats nu. Fyfan.. varför ska dessa foton ligga så jävla nära om hjärtat? Det gör de verkligen och det tänker jag inte krypa under mattan om. Jag vill ha tillbaka dem!

Nu ska jag sluta skriva om de där dumma och fåniga bilderna och försöka glömma de ist. Som att de inte finns värre problem ute i världen! Men jag tappade verkligen suget att fota efter att hårddisken gick sönder. Tur att jag har Thailandsresan att se framemot. Annars vet jag inte hur jag hade mått.

Har inte riktigt fattat att jag ska åka till paradiset än. Kommer på det ibland och då sprätter det till i hela kroppen och jag blir jätteglad. Jag är så tacksam och glad över att vi ska åka! Igår var det exakt 6 veckor kvar. Tiden kommer bara springa iväg!